Yrkessvenska för IT-experter
Jag fick en kommentar från Emma på ett tidigare inlägg, angående yrkessvenska för programmerare och andra IT-människor. Hon skriver så här (lite förkortat):
Jag kan tycka att det svåraste med yrkessvenska är att det känns som att man själv måste sätta sig in i deltagarnas yrken, för att undvika att man tar fram oviktigt material och istället hittar det som faktiskt är relevant. Hur vet jag att någon som är utbildad inom IT behöver lära sig om Silverlight, PHP, Data Warehouse m.m.? För mig är dessa yrken som svarta oändliga hål med information, och det är så svårt för mig att sålla. Några tips om det?
Jag håller med om att det kan vara svårt att leta fram något som man själv inte är insatt i, och speciellt svårt är det när det gäller IT-området för där kan det verkligen vara så att man fattar noll och intet. Bästa resursen då tycker jag att eleven är. Jag fick till exempel tre IT-människor på senaste kursen och bad dem berätta vad de har jobbat med och vad de planerar att jobba med i framtiden. Då visade det sig att en var nätverkstekniker, en var webb-programmerare och en var mer inriktad på matematisk programmering av maskiner och olika typer av hårdvara. Redan där hade jag en ingång.
Sedan är det nog viktigt att tänka på att innehållet inte är viktigt så till vida att de inte ska lära sig några färdigheter, bara ord och uttryck. Därför kan det inte bli så fel så länge materialet handlar om PHP, Java eller vad det nu kan vara. Grundkurser i olika programmeringsspråk finns det massor av på nätet, dock är många dåligt skrivna med för mycket engelska eller dålig svenska, så man får sålla ganska ordentligt. När man sedan läser igenom texten är det inte så svårt att se vilka av innehållsorden som är viktiga eller “svåra” (även om man inte kan ämnet), så då kan man välja ut dem och be eleven förklara vad det är, på svenska. Eleven är som sagt resursen, för det är ju inte jag som lärare som behöver veta vad orden betyder och det är inte jag som ska förklara dem för eleven.
När det gäller just IT eller programmering så skulle jag sammanfattningsvis säga att det är A och O att fråga eleven. Området är så pass brett att någon som är expert på det ena inte kan ett dyft om det andra, så det behövs nog ofta ganska individualiserat material. Om man ska sätta sig ner och göra material och vill sikta brett så är Java, Javascript, C# (uttalas C-sharp) och C++ vanliga och efterfrågade programmeringsspråk, samt PHP, XHTML och CSS för webben. Dock är flera av språken “släkt” med varandra så många termer går igen i de olika språken. Silverlight, som Emma nämner, är relativt smalt får man väl säga, så den som är expert på det har garanterat kunskaper i t.ex. Java i grunden. Alltså kan man börja med Java eller något annat de första veckorna. Data warehouse hade jag aldrig hört talas om, men om inte annat så finns det en ganska bra beskrivning med massor av ord och termer som garanterat är nya för eleven på Wikipedia.
Jag tycker mig ha en del datorkunskaper men känner också att jag är ute på djupt vatten när det gäller det här. Det som är skrivet i föregående stycke tas därför bäst med en nypa salt!
/Emil
Tagg:IT, material, programmerare, yrkessvenska
You may also like
Yrkessvenska för energiexperter
Arbeta i Sverige – Hur gör man?
7 kommentarer
Tack för ett bra inlägg! Jag satt och testade lite igår, och kom på att man ju kan gå in på t ex “grundläggande juridik” på universitetskurser eller de första kurserna på juristprogrammet för att hitta nyckelord (t ex civilrätt, statsrätt m.m.) som man sedan kan googla på och hitta bra texter om. Så nu känns det lättare i yrkessvenskahjärtat! 🙂
Bra idé! Juridik är ju rätt mycket samhällskunskap också, så där kan man börja ganska grundläggande, tex med polisens uppgifter.
Hej! Otroligt intressant sida! Jobbar också som lärare i yrkessvenska och har jättesvårt att hitta material. Producerar mycket själv men just till deltagare som har IT som yrke går jag bet.
Borde skapa en egen grupp på facebook för oss lärare där vi kan byta material med varann 🙂
Hej Alexandra, vad kul att du gillar bloggen! Visst är det bra att byta material men det finns också en fördel med att göra det själv, tycker jag. Dels lär man sig en massa om ämnet och blir bättre insatt i vad det är eleven måste kunna, och dels har man bättre koll på vilka frågor man ska ställa när man förhör eleven och samtalar om yrket. Sen kan det vara väldigt roligt att skapa något också, för man får vara kreativ. Det gäller förstås att man har en arbetsgivare som värdesätter det arbetet och ger en tid till det. Det är ofta där det blir svårt, säger min erfarenhet.
Jag kommer ju inte från lärarsidan utan arbetar med att organisera och utveckla de uppdrag vi får av de som köper våra uppdragsutbildningar.
Ni som undervisar och vi som organiserar har massor att vinna på att vi har en samsyn om vad vi vill och hur vi gör.
Vi kan aldrig komma ifrån att de som köper våra utbildningar (det må vara kommuner, arbetsförmedlingar eller andra), bestämmer vad de vill ha (ofta med bristande kunskaper eller insikt om vad de frågar efter).
Men vi kan, inom de ramar vi har, utveckla och förbättra.
Jag har en vision av att ni som undervisar inte bara byter material med varandra utan att var och en har ett arbetssätt som gör att ni enkelt kan plocka fram material till olika grupper, individer och uppdrag.
En bas av läroböcker/material i kombination med en kompetens att hitta det som är relevant för respektive kurs, grupp och individ. För detta krävs förstås resurser i form av tid att söka information (inklusive en dos kunskap om källkritik) , kollegialt utbyte, nyfikenhet och mod att pröva nya vägar.
För oss alla som jobbar med uppdragsutbildning där uppdragen kan se olika ut från år till år, ofta med snabba puckar när vi ska lämna anbud på ett nytt uppdrag är det nödvändigt med ett allt rörligare arbetssätt.
Emil – din blogg betyder massor!
Ja, jag håller med om att det finns mycket vi kan göra för att bättre vara förberedda på olika utbildningar och de elever vi får möta. Ett utbyte lärare emellan är bra och där tror jag framför allt att vi kan utnyttja varandra när det gäller arbetssätt. Vi behöver träffas och diskutera vad det egentligen är vi vill uppnå (t.ex. med yrkessvenska) och vilket arbetssätt som gynnar eleverna. Att helt lättvindigt byta material är jag lite skeptisk till, för det handlar också om VEM läraren och eleven är. Det finns risk för att det blir lektion.se av alltihop, d.v.s. en samling “lektioner”, utan sammanhang och utan anpassning. Den sajten symboliserar dålig undervisning för mig, det är så slappt att “ha en lektion” som man hittat på nätet. Det som krävs är eftertanke från lärarens sida om vad det egentligen är man håller på med. Därför tror jag att det är viktigt att yrkessvenska inte bara blir något man delar ut till eleverna, utan något man samtalar om. Men ja, ja, ja till lärarutbyte och samarbete. Det finns så mycket kompetens man skulle kunna bygga upp tillsammans!
Och tack, Amelie, för dina snälla ord om bloggen!